Vi uppskattar verkligen att du besöker vår site.
Vänligen, känn dig själv som hemma!

I want it in German - in Deutsch! En francais. Mais le texte est raccurir forte. Pardon! I want it in english! Не бойтесь шешершней! Espanol © 1998-2014
www.vespa-crabro.de
- uppdaterad 26/04/2013 -

En Bålgetingkolonis Livscykel


1. Etablering av boet av en ung drottning

Klicka på tumnaglarna för att förstora bilden

En varm dag i Maj kännetecknar den tid då de nya drottningarna vaknar upp från vinterdvalan , födda föregående säsong. De överlever vintern i rutten ved eller i marken, deras metabolism har då avtagit till ett minimum . De producerar också Glycerol, vilket fungerar som antifrysmedel! Efter att ha klarat av övervintringen, är deras första uppdrag att flyga omkring för att leta efter lämpliga boplatser och för att finna mat i form av söt sav eller nectar.

naturliga boplatser
naturliga boplatser, Foto: Kai-Uwe Blumenthal

Eftersom deras naturliga boplatser (d.v.s ihåliga träd) blir alltmer sällsyntare, så använder de sig ofta av människans konstruktioner såsom gamla utehus,vindutrymmen och liknande.

Bålgetingbo i rullgardins-utrymmet
Bålgetingbo i rullgardins-utrymmet

När drottningen bestämt sig för en plats att anlägga boet på , börjar hon med att göra en liten stjälk som skall kunna hålla upp det framtida boet. . De första cellerna byggs utifrån denna och är snart fulla med nylagda ägg. Efter fem till 8 dagar kläcks små larver (1-2mm), som under de kommande 12 till 14 dagarna genomgår fem utvecklingssteg.

larvens huvud
larvens huvud; Foto: Dr. Elmar Billig

Larverna håller sig kvar genom ett slem i början men senare hålles de fast genom att helt enkelt fylla ut cellen. När larverna är helt utvecklade bildar de ett fint silke, från en speciell körtel, för att sluta cellen. . Därefter utvecklas larven i 14 till 15 dagar inne i cellen (s.k metamorfos)

Därefter biter sig den fullbildade insekten ut ur cellen. Den nyutkomna insekten vilar därefter i cellen den kläcktes från, . Hursomhelst, så verkar det även som detta skulle ha en betydande funktion genom att den värmer omkring liggande celler, vilket hjälper dem i utvecklingen . På detta sättet kan arbetare av, Vespa crabro höja temperaturen i omkringliggande celler från 21° C till 31° C på 6 minuter.

Pupporna värms upp av arbetarna
Pupporna värms upp av arbetarna; Foto: Konrad Schmidt

Byggnadsmaterialet, till skillnad från andra " foderlaster" såsom vatten, kolhydrat-rika safter, och proteiner i form av bytesinsekter, delas inte med andra arbetare i boet. Födoinsamlarna fortsätter att skaffa byggmaterial som de sedan själva lägger till för att utöka boet . En nyutvecklad arbetare ( som inte samlar in föda ännu) kan därför inte, ,ägna sig åt konstruktionsarbete i denna perioden.

Eine Arbeiterin wärmt die Brut im neuen Stockwerk; Foto: Dr. Elmar Billig

Arbetarna stannar i boet två till tre dagar innan de tar sin första flygtur. Vid denna tiden börjar arbetarna bygga ett yttre hölje som såsmåningom skall skydda cellerna. . Varje arbetarcell kan användas upp till fyra ggr.

När fem till tolv arbetare har kommit fram, flyger drottningen inte ifrån boet så ofta längre , då arbetarna tar över uppgiften att föda upp larverna och försörja samhället . Arbetarna är kännbart mindre (18-25mm) än drottningen (35mm), och lever tre till fyra veckor. Snart stannar hon dock kvar i boet och kommar aldrig mer lämna det igen. Med drottningen tryggt gömd inne i boet, är den farligaste tiden över för samhället. . Drottningen fokuserar sig istället på att enbart lägga ägg, vilket hennes huvudsyssla kommer att vara tills hon till hösten dör .

Bålgeting-drottning med arbetare (hennes döttrar), i full färd med att mata och sköta cellerna (Drottningen är den större getingen i mitten) Om du tycker att dessa är stora: I vissa delar av Asien och Japan finns arten "Vespa mandarinia" som är nära dubbelt så stor som bålgetingen!
Bålgetingar bygger ut första cellvåningen

Flera arbetare måste utvecklas för att tillåta samhället att växa. De arbetar outröttligt med att samla in föda, byggmaterial och vatten. Bålgetingar fortsätter att samla in föda, även på natten vid goda väderförhållanden! 

Bålgetingar blir attraherade av ljuskällor precis som mott då det gör dem desorienterade. Genom att släcka ljuset så kommer de genast kunna orientera sig igen. Bålgetingar är kapabla att flyga under ljusförhållanden av endast 0,03 Lux, vid vilket det mänskliga ögat är helt oanvändbart. Vid varma sommardagar, fuktar arbetarna ytan på cellerna med vatten för att på så sätt kyla ner boet när vattnet avdunstar . När den första cellkakan är gjord, börjar arbetet med att göra nästa genom att de bygger en liten stjälk till . Vanligtvis fortsätter arbetet lodrät nedåt under den första cellkakan , med ytterligare expansion i sidled av varje cellkaka och ytterhöljet.

Bålgetingar och andra sociala getingar använder papper (träfibrer ) för att bygga sitt bo. Med andra ord: De använder rutten ved som huvudsakligt byggmaterial i boet. De skrapar av träfibrerna från utsatta stängselstolpar, byggnader, telefonstolpar, och andra källor. De blandar fibrerna med saliv och tuggar det tills det bildar en boll med sina mandiblar (käkarna). Detta gör träfibrerna extremt mjuka och fuktiga. Efter att ha tuggat massan ett tag, klistrar bålgetingen fast det på boets struktur och sprider ut det med mandiblarna och benen. Efter att det torkat ; har en typ av hållbart papper bildats.

Det randiga mönstret på cellerna är karakteristiskt för bålgetingen, där varje färgad remsa representerar fibrer från olika träd.

"Utvecklingen" av bålgetingar (larverna och den slutna cellen kan ses tydligt)
Bålgetingarnas barnkammare

Om tillräckligt med material finnes flyger en, och en utbygger celler och bohöljet; saliven fungerar därmed som klister.

Nestausbau (Foto: Dr. Elmar Billig)

Den mjuka massan torkar väldigt fort för att bli ett pappers-liknande lager. Det starkt strukturerade bo - höljet med dess fina korn och dess otaliga skal-liknande luftfickor - påminner om faneér från olika träd .

Bålgetingarnas celler är ett sant mirakel av naturen , vars byggnadsmetod har ärvts genetiskt från generation till generation i miljoner år.


2. Näring av kullen och slutlig utveckling

Stora bålgetingbon fångar tusentals insekter per dag!

Bålgetingen är huvudsakligen ett rovdjur med en omfattande varite av bytesinsekter. När bålgetingen har fångat en insekt, skär den bort vingar och bakdelen med sina kraftiga käkar. Endast mellandelen (Thorax) sparas, med dess proteinrika flygmuskulatur, vilket transporteras till boet som en liten köttbulle och ges till larverna. Larverna är uppfödda,helt på denna blandning av insekter , paralyserade och tuggade.

Om larverna är hungriga, kan de frambringa ett ljud , lyssna här

Under perioder med dåligt väder, kan larverna ge arbetarna en sockerlösning. Larverna utgör på såvis en levande mataffär , som kan hjälpa till att balansera ut de ojämnheter vad gäller tillgång på föda till kolonin (som honungen hos bina ). Sådant utbytande av föda mellan individer brukar kallas "trophallaxis".

Abgabe eines Futtertröpfchens an eine Arbeiterin; Foto Dr. Elmar Billig

Drottningen behöver mer protein än arbetarna för att kunna utveckla sitt organ för äggläggningen. De väldigt aktiva arbetarna behöver i regel bara kolhydrater . Detta får de från sådana sockerhaltiga vätskor,som savande träd , huvudsakligen ek and ask.

Bålgeting dricker sav; Foto: Dr. Elmar Billig

För övrigt äter de också saften från mognande frukt: sav, äpplen, päron, plummon och nectar. Bålgetingar letar föda upp till 1500m från boet.

Bålgetingar äter frukt, de tre enkla ögonen "Ocellerna", arrangerade i en triangel kan här ses tydligt. Två underarter av bålgetingar finns i Tyskland. Bålgetingen med ett rött, "V" på mellankroppen, är Vespa crabro germana vilken finnes i västra och södra Tyskland.
Hornisse (engl.: hornet) am Fallobst

Den andra arten , "Vespa crabro crabro" innehar huvudsakligen norra och östra delarna av tyskland. Det är den senare arten som också finns i Sverige.

Vespa crabro crabro (Nominatform), Foto: Dr. Elar Billig

Till skillnad från några vanliga arter getingar, så besöker inte bålgetingar "picnic-områden" på jakt efter mat. Det är därför ingen risk att bli stucken i halsen av en bålgeting! 

I avsaknad av naturliga boplatser, kan bålgetingdrottningar ibland slå sig ner i en fågelholk, vilka vanligtvis inte har utrymme för det kommande boet. I mitten av sommaren, med 25 till 30 arbetare och tre till fyra cellkakor är dessa holkar fulla. Den enda möjligheten är att bygga utanpå holken eller att hitta en ny lämplig plats. I det senare fallet, flyger arbetare ut för att finna en lämplig boplats i närheten av det gamla boet . Om de finner en bra plats, flyger några arbetare med drottningen för att bygga upp ett nytt bo där.

Förfarandet brukar kallas "replacering".

Arbetarna flyger mellan det gamla och det nya boet, ombesörjande båda. Besättningen i det gamla boet föds upp, medans konstruktionen av det nya boet är på gång. Så småningom flyttar alla getingarna över till det nya boet. . Hur bålgetingarna dirigerar varandra till den nya platsen är ännu osäkert , man tror dock att kemiska substanser användes. .

Bålgetingar i fågelholk; Foto: Dieter Kosmeier  Bålgetingar i Fågelholk; Foto: Dieter Kosmeier  Filial i Fågelholk; Foto: Dieter Kosmeier  Filial i Fågelholk; Foto: Dieter Kosmeier

Tiden mellan mitten av Augusti och mitten av September, har samhället nått dess klimax , med upp till 400 - 700 djur och ett 60 cm högt bo. Drottningen lägger nu ägg , som skall bli hannar (också kallade drönare, storlek 21-28mm) och unga drottningar. 


3. Parning av de nya drottningarna och deras övervintring

När de första hannarna(drönarna) och de nya drottningarna dyker upp har samhällets upplösning börjat. Gradvis börjar arbetarna vägra lyda drottningen och hon lämnar boet, uttröttad av äggläggningen. Hon dör ganska snart.

Altkönigin; Foto: Robert Ripberger

Arbetarna har nu fullt upp med att föda upp drottningar med protein och kolhydrater. Detta förser drottningarna med den nödvändiga reservkraften som behövs vid vinterdvalan. Drottningarna sitter bara på cellkakorna, och tar ingen som helst del i arbetet.

Drohn (Männchen) einer Hornisse; Foto Dr. Elmar Billig

Vid denna tiden har ännu ej utvecklade arbetare ingen chans att klara sig och faller så småningom ut ur cellen

Någon vacker höstdag, flyger hannarna och de oparade drottningarna ut för att para sig.

De samlas vid träd eller i närheten av något bo. Efter parningen, dör hannarna snabbt. Den inseminerade unga drottningen letar nu upp ett lämpligt övervintringsställe .Med sina korta liv, dör de sista arbetarna i början av November och med dem också den sista aktiviteten i boet.

Gamla bon användes aldrig igen kommande säsong . Många unga bålgetingdrottningar klarar sig inte över vintern, då de faller offer för kylan eller hungriga insektsätare.


Nästa sida: Bålgetingar är värda att bevara!


 

Back to the overview!

 

Hymenoptera>Vespoidea>Vespidae>Vespa crabro>Hornisse>Hornet>Frelon>Hoornaar>Vespa grande>Abejorro>Calabrone
Hymenoptera>Vespoidea>Vespidae>Vespa crabro>Hornisse>Hornet>Frelon>Hoornaar>Vespa grande>Abejorro>Calabrone

Webmaster:
Dieter Kosmeier

Hymenoptera>Vespoidea>Vespidae>Vespa crabro>Hornisse>Hornet>Frelon>Hoornaar>Vespa grande>Abejorro>Calabrone
Hymenoptera>Vespoidea>Vespidae>Vespa crabro>Hornisse>Hornet>Frelon>Hoornaar>Vespa grande>Abejorro>Calabrone

NACH OBEN!

 

www.hornissenschutz.de

www.vespa-crabro.de